Så här använder jag kanalerna

Det här är rutinen som brasklappen hänvisar till. Den ligger öppet av ett skäl: en policy som andra kan läsa är en policy jag inte kan glida ifrån obemärkt.

Rutinen har två nivåer, och det är avsiktligt. Golvet är fem saker som aldrig får brytas — de är valda för att de kostar nästan ingenting att hålla, så det finns aldrig en ursäkt. Vanan är hur jag vill arbeta när jag är i form. Vanan kommer att glida. Det är inte ett haveri, det är vad vanor gör.

Skiljelinjen är poängen: en rutin där allt är lika heligt blir övergiven i sin helhet första gången något brister.

Golvet

Fyra saker. Inga undantag, inga avvägningar, ingen situation där det är rimligt.

Inga bilder på andras barn. Och bilder på vuxna tas bort på begäran, direkt, utan motfråga.
Inga register över gränsen. Medlems-, givar- och kontaktlistor laddas aldrig upp. Kontaktsynk och adressboksåtkomst säger jag nej till varje gång det frågas.
Inga kringgående av annonsstoppet. Betald politisk annonsering i EU är sedan oktober 2025 stängd på Meta och Google, så "vi annonserar inte" är ingen dygd längre. Det som återstår att avstå från är kringgåendet: betalda influerare, oflaggade samarbeten, inlägg formulerade för att glida förbi plattformarnas politikfilter. Det gör jag inte.
Ingen plattformsinloggning och inga plattformsspår utanför plattformen. Aldrig "logga in med Facebook/Google" någon annanstans; inga pixlar, inbäddningar eller delningsknappar på den här sidan.

Allt nedanför är ambition.

Personligt och parti i samma flöde

Jag blandar. Ett konto som bara pumpar ut partibudskap läses inte, och den som låtsas att hen inte har ett liv blir svår att tro på. Men blandningen behöver några enkla hållpunkter.

Jag skiljer inte på konton, jag skiljer på anspråk. Det jag skriver som huvudsekreterare formuleras så att det framgår att det är partiets linje. Resten är mitt, och behöver inte märkas ut — men jag skriver det med vetskapen om att ingen läsare kommer att göra skillnaden åt mig.
Vänner och meningsmotståndare lika välkomna. Jag (och partiet) uppmuntrar alla att delta i dialog och att göra sin röst hörd. Låt oss träffas, online eller fysiskt, och prata om sakerna.
Partiets linje i omstridda frågor hör hemma i partiets kanaler, inte i mitt privata tyckande. Om jag inte vet vilket det är har jag hittat en fråga som ska till styrelsen först.
Vardagen är inte innehållsmarknadsföring. Trädgården, cykelturen och förskolehämtningen får vara bara det. I samma sekund som de blir en uppvärmning inför ett budskap har jag börjat sälja mig själv, och då är jag i det format jag kritiserar.
Familjen är inte material. Andra vuxna tillfrågas, barn publiceras inte alls. Möjligen delas bilder på mina egna barn, det är för att jag är människa.

Vanan — publicering

Det som ska bestå skrivs här. En genomarbetad text, en ståndpunkt, något jag vill kunna hänvisa till om två år. Det korta, det vardagliga och det som svarar på dagens händelse får leva direkt i kanalen.
Jag sover på det som skrevs i affekt. Den enda tidsregel jag behöver. Inte "aldrig efter nio" utan "aldrig medan pulsen är uppe".
Inga engagemangsknep. Ingen konstruerad indignation, inga "kommentera för att få länken", inga trådar som håller inne poängen till sista inlägget. Den här är lätt att hålla, för den kostar bara räckvidd.
Rytmen får vara ojämn. Två inlägg en vecka och noll nästa är inget problem.

Vanan — interaktion

Sakfrågor: ett svar. Behöver det fler flyttas det till e-post eller ett inlägg.
Jag argumenterar inte i kommentarsfält. Skälet är inte bara att jag sällan övertygar någon. Forskning tyder på att exponering för motsatta åsikter på sociala medier snarast ökar polariseringen hos mottagaren. Att bemöta kan alltså göra saken värre för den jag bemöter, inte bara för mig.
Jag blockerar utan förhandling och utan förklaring. Det är inte en debatt och jag är inte skyldig någon en motivering.
Tidsgräns, inte nolltolerans. Jag sätter en gräns per tillfälle och märker när jag öppnar appen utan ärende. Den observationen är viktigare än siffran.

Vanan — personuppgifter

Jag frågar innan jag lägger upp bild på en vuxen. Muntligt räcker; jag för ingen liggare.
Vid publicering av foto från möten: det nämns i kallelsen, inte efteråt.
Den som driver en sida på en plattform är gemensamt personuppgiftsansvarig med plattformen. Det följer av EU-domstolens avgörande i mål C-210/16 och gäller besöksstatistiken, inte bara det vi själva publicerar.

Vanan — mätning

Mäts: prenumeranter, besök på egen domän, nya medlemmar, inkomna mejl. Det är vårt, det går inte att ta ifrån oss och det betyder något.

Mäts inte: följare, gillningar, räckvidd, engagemangsgrad. Det är plattformens mått på sitt eget värde, inte mitt mått på mitt arbete. Att titta på dem är mänskligt; att styra efter dem är att byta uppdrag.

Omprövning och avsteg

Kontona omprövas minst en gång om året. Beslutet är aktivt: det som inte aktivt förlängs stängs. Ett konto stängs omedelbart, oavsett datum, om plattformen kräver legitimering med ID, biometri eller telefonnummer som villkor för fortsatt drift.

Vanan får brytas utan att något skrivs ned. Det är hela poängen med att skilja den från golvet. Det som ska skrivas ned är mönster: ser jag vid omprövningen att jag konsekvent gjort tvärtemot något i vanan, är frågan om regeln ska ändras — inte om jag ska skärpa mig. En rutin som konsekvent frångås beskriver inte mitt arbete, den beskriver bara mitt dåliga samvete.

Golvet är en annan sak. Brister det är det inte ett avsteg utan ett fel, och då rättas det samma dag.