Om sociala medier

Brasklappen

Biskop Hans Brask ska 1517 ha gömt en lapp under sitt sigill: härtill är jag nödd och tvungen. Historien är med all sannolikhet en efterkonstruktion, men uttrycket har överlevt för att det beskriver något verkligt: att skriva under på något man inte står bakom, och lämna ett spår av det.

Skillnaden är att Brasks lapp låg gömd. Den här ligger öppet, och den är en del av underskriften, inte ett undantag från den.

Vad jag har emot plattformarna

1. Affärsmodellen är övervakning. Richard Stallman brukar påpeka att vi inte är användare av Facebook utan använda av Facebook — relationen går åt andra hållet än den verkar. Tjänsten är gratis därför att uppmärksamheten och beteendedatan är varan. Det är inte en olycklig bieffekt av en i övrigt bra produkt; det är konstruktionen.

2. Mitt val är inte bara mitt. Det här är den invändning jag tycker väger tyngst och som diskuteras minst. Varje bild jag lägger upp på någon annan utsätter den personen för samma kartläggning, utan att hen har valt det. Varje konto jag öppnar gör plattformen lite mer oundviklig för alla andra som vill nå mig. Att delta är att flytta över en kostnad på människor som inte tillfrågats.

3. Flödet är redigerat, och redigeringen är ett val. Att sortera inlägg efter engagemang är inte en naturlag utan ett designbeslut med mätbara följder. Forskning som bytt ut rangordningen i verkliga flöden visar att den faktiskt styr vad människor tror och tycker — ett experiment på X gav mätbara opinionsförskjutningar, och andra sorteringsprinciper ger mindre fientlighet och bättre faktakunskap än den som används i dag. Jag vill vara ärlig om forskningsläget: att sociala medier ensamt skulle orsaka polariseringen är inte belagt, och den som påstår det går längre än underlaget. Men att den nuvarande sorteringen är vald, och att den kunde vara en annan, är belagt. Det räcker för att den ska vara ett politiskt ansvar och inte en teknisk förutsättning.

4. Räckvidden är hyrd. Ett konto är ingen egendom. Följarlistan går inte att flytta, villkoren ändras utan förhandling och kontot kan stängas utan prövning. Att bygga ett litet partis kommunikation på det är att bygga på mark man inte äger. Därför ligger allt jag publicerar här först, på egen domän, med RSS — plattformarna får kopior och länkar, aldrig originalet.

5. Plattformarna är själva politiska aktörer. De är inte neutrala mötesplatser utan parter med egna intressen, och de är under aktiv tillsyn för det. EU-kommissionen har utfärdat sina första sanktioner enligt DSA-förordningen och utreder rekommendationssystemen hos flera av dem. Ett parti som driver integritetsfrågor kan inte låtsas att lokalen är opolitisk.

6. Formatet formar budskapet. Det jag arbetar med — arbetstidsförkortning, basinkomst, penningreform, omställning — är argument som kräver led för led. Formatet belönar motsatsen: det korta, det upprörda, det som går att vara för eller emot direkt. Varje gång jag anpassar mig till formatet förlorar jag en del av innehållet.

Varför jag ändå är där

För att frånvaro inte är renhet. Om jag håller mig borta betalas kostnaden av partiet och av de medlemmar som gjort arbetet, inte av mig. De människor som skulle ha mest nytta av vår politik läser inte partiwebbplatser.

Det finns också en mer konkret sida av saken, som jag tycker att jag är skyldig att berätta. För att partiet ska kunna ha en sida på Facebook måste någon vara registrerad hos Meta som privatperson, i sitt eget namn. Det finns ingen väg runt det. Jag registrerade mig i september 2026 för att kunna göra det arbetet. Det var alltså inte så att jag vägde för- och nackdelar och landade i ett fritt val — jag gjorde det för att alternativet var att någon annan skulle få bära det i mitt ställe.

Jag har alltså valt att delta, med invändningarna intakta. Jag tycker inte att det är en elegant position. Jag tycker att det är den ärliga.

Vad det innebär i praktiken

• Det som ska bestå skrivs här först. Plattformarna får kortare inlägg, kommentarer och länkar.
• Jag köper inga annonser. Det ska sägas att betald politisk annonsering i EU ändå är stängd sedan oktober 2025, så det är inget stort löfte — men jag söker heller inga vägar runt det.
• Inga bilder på andras barn. Bilder på vuxna tar jag bort på begäran, utan att fråga varför.
• Du kommer att se både partipolitik och vardag från mig. Det är samma person, och jag tänker inte spela robot för att slippa kritik.
• Privata meddelanden läser jag sällan. Ska du säkert nå mig: sven@svenstark.se. Har vi redan en dialog frotsätt i samma kanal.
• Jag följer en skriven rutin för kontona, och den går att läsa: så här använder jag kanalerna.

Om du vill följa det jag skriver

Använd RSS-flödet. Då når texterna dig direkt, utan att någon tredje part för bok över att de gjorde det, och utan att en algoritm bestämmer om du ska se dem.

Vill du nå mig är e-post det säkraste sättet: sven@svenstark.se. Privata meddelanden på plattformarna läser jag sällan.